Auktoritatets diktatur åt alla lycka bär

Bloggaren zhi-hu-zhe-ye har en teori, som jag inte riktigt begriper mig på. Den går ungefär såhär:

1. Revolutioner sker primärt av ekonomiska skäl.
2. Därför kommer det inte att ske någon revolution i Kina, eftersom Kinas ekonomi är god.

 So far so good. Men sedan kommer de mer problematiska delarna i teorin.

3. De folkliga resningarna mot kommunistiskt enpartistyre 1989 i Östeuropa och Kina skedde egentligen bara i Östeuropa, eftersom Östeuropas ekonomi var dålig, och Kinas god; och kineserna gillar den förda politiken; de skulle rösta på den, om de fick rösta.

4. Den folkliga resningen mot kommunistiskt enpartistyre kommer dock att ske i Kina också, någon gång i en obestämd framtid, när Kinas ekonomi har blivit ännu bättre... eller sämre.

5. Ty i Kinas fall gäller den historie-materialistiska järnlagen att demokrati bara kan komma efter en obligatorisk fas av auktoritärt styre med frihandel.

6. Men bara om den fasen misslyckas med att leverera tillväxt.

7. För Europa gäller delvis andra lagar, eftersom det där bevisligen har funnits demokratirörelser åtminstone sedan det klassiska Aténs dagar.

8. Huruvida Nordafrika-Mellanöstern följer de europeiska särlagarna eller den kinesiska järnlagen är dock oklart.

Iran nästa?

Demokratirörelsen i Egypten har segrat, the egyptian people has spoken, och nu sprider sig liknande uppror över hela den arabisktalande världen. Vi vet förstås inte vilka om några av dem kommer att vara framgångsrika. Men vi bör minnas den iranska ungdomens frihetsrevolt 2009, formellt mot valfusk, men reellt i förlängningen också för riktig liberal demokrati, som redan har visat sig ha mer universellt appeal än vad många experter har velat tro. Vi måste då också erinra oss att de iranska frihetshjältarna har en hårdare tyrannisk nöt att knäcka i den radikalislamistiska regimen, som till skillnad från Egyptens och Tunisiens regimer inte har några speciella vänskapsband med USA och EU, och därför inte ens behöver låtsas ha någon demokratisk legitimitet i "västerländsk" mening. Den iranska regimen kan alltså göra vad Mubarak-regimen inte kunde: öppet slå ned demonstranterna, och förmodligen köra över dem med tanks också, om det skulle behövas. Det är så radikala regimer utan folkligt mandat agerar, vilket just nu har demonstrerats av Libyen också. Men detta bör inte stoppa liberala åsiktsmaskiner från att ge moraliskt stöd till den liberala demokratin i sådana länder också.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/protestdag-i-teheran

Det liberala argumentet för revolution

http://www.dn.se/nyheter/varlden/muslimska-brodraskapet-kraver-nationell-samlingsregering

I många standardanalyser av läget i Egypten tycks man ha en oförmåga att se och acceptera att det INTE primärt handlar om något radikalislamistiskt missnöje med USA/Israel, utan om det egyptiska folkets rätt till frihet, värdighet och ett gott liv, utan polistrakasserier, rättsosäkerhet och extremfattigdom. Det kan då vara läge att påminna om att det var precis det den första liberala revolutionen handlade om också.


http://www.ushistory.org/declaration/document/

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. — That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, — That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

Stöd Egyptens demokrati

http://www.dn.se/nyheter/varlden/en-dod-vid-skottlossning-i-kairo

Den stat som nu skulle bli först med att helhjärtat och otvetydigt ge sitt stöd till demokratirörelsen i Egypen i ett läge när den så väl behöver det skulle för alltid placera sig i historien som en stat som gjorde en skillnad för frihetens sak. För USA är det svårt av flera skäl, för Sverige borde det vara lättare, och en klar realpolitisk fördel för handel och goodwill och sådant efteråt, när demokratirörelsen ändå har vunnit.

Om den nu gör det? Det vet vi förstås inte. Men alternativet till liberal demokrati i Egypten är nu en inför hela världen allt mer öppet brutal fascistisk diktatur, som måste falla ändå, eftersom en sådan inte kan fortsätta stödjas av USA och EU, och inte är stark nog för att fixa sin egen ekonomi, som Kina, och vissa MÖ-länder med mycket olja.

Och minns att den första liberala revolutionen inte var lätt heller. Den vältränade brittiska armén var flera gånger nära att fullständigt krossa koloniernas mer amatörmässiga, och ofta trashankiga skaror, som förmodligen räddades av att de fick stöd av Frankrike, och hade en försiktig general, Washington, och en viss skriftställare, Thomas Paine, som själv deltog som frivillig i fält under denne general. När det såg som mörkast ut skrev Thomas Paine detta, som Washington själv högläste för trupperna:

http://www.ushistory.org/paine/crisis/c-01.htm

THESE are the times that try men's souls. The summer soldier and the sunshine patriot will, in this crisis, shrink from the service of their country; but he that stands by it now, deserves the love and thanks of man and woman. Tyranny, like hell, is not easily conquered; yet we have this consolation with us, that the harder the conflict, the more glorious the triumph. What we obtain too cheap, we esteem too lightly: it is dearness only that gives every thing its value. Heaven knows how to put a proper price upon its goods; and it would be strange indeed if so celestial an article as FREEDOM should not be highly rated.