Adam Smith skrev en berömd bok som hette Wealth of Nations som kom ut 1776. I huvudsak kokar den ner till att frihandel är ett win-win som gör alla nationer som engagerar sig i det rikare. Detta är möjligen fortfarande sant, under förutsättning att parterna är tillräckligt likvärdiga och spelar efter samma regler, så att det inte blir exploatering och nollsummespel av det istället.
Möjligen har som sagt nationernas totala välstånd ökat sedan kalla krigets dagar, när ungefär halva världen var kommunistisk, och därför inte särskilt engagerad i global free trade. Men något har ändå uppenbarligen gått fel, med permanent hög arbetslöshet, finanskriser, neddragningar i välfärdssystem och stater som är skuldsatta över öronen. De fattiga och en ökande andel av medelklassen blir bara fattigare och/eller måste jobba mer för mindre. Yngre har sämre framtidsutsikter än sina föräldrar. Så vart har vinsterna gått? Till det högsta bonusskiktet, och det är dessa man vill fortsätta sänka skatterna för från konservativt håll, då man tror att dessa då slutligen ska börja skapa nya gröna jobb o.dyl. istället för att t.ex. investera i guld.
Vad som behövs är uppenbarligen mer av progressiva skatter för att omfördela från de över-rika till övriga, och faktiskt investera i den gröna nya teknologin, som Kina gör. Detta kommer dock inte att lösa hela arbetslöshetsproblematiken, så vad som dessutom behövs är ett basalt grundtrygghetssystem kopplat till medborgarskapet, precis som rösträtten, för att säkra life, liberty and the pursuit of happiness.
tisdag 27 september 2011
fredag 23 september 2011
Vad är då liberalism?
När jag växte upp i Sverige under kalla krigets senare skede var debatten kraftigt "vänstervriden", och liberalism definierades i det sammanhanget som "höger". Om man var liberal, så var man med i MUF, typ. Och det var jag.
Men jag insåg förstås att jag inte passade in där klassmässigt bland alla som klagade på att deras pappor betalade för mycket i skatt. Jag hade ju inte ens en pappa som jag kände till, och jag kunde inte för mitt liv se hur höginkomsttagares besvär med att betala skatt (och avstå från vad?) kunde vara den viktigaste liberala frågan i vår tid.
Jag bekymrade mig mycket mer för att Sverige befann sig i någon slags intellektuell ekokammare som tagits över av kommunister och kristna som steg för steg plockade bort varenda frihet som fanns: bra TV-program som High Chaparall, krigsleksaker, WW2-plastmodeller, mellanöl, bondage-porr, och långt senare kom förstås sexköpslagen också, som jag reflexmässigt var emot. Under tiden har man också haft något av ett rekord i bidragsinvandring, som jag också var och är emot.
Eftersom mitt intresse för den amerikanska kulturen alltid var stark, så insåg jag förstås att i USA var ordet liberal också ett skällsord - men från höger. "Liberal" i USA tycks mig mer eller mindre synonymt med "sosse" i Sverige.
Men vad är då riktig liberalism, som varken är definierad av konservativa eller socialistiska ideologiska fiender? Som för att svara på den frågan dyker då begreppet "klassisk liberalism" upp, men även det är en återvändsgränd, för det visar sig att sk "klassiska liberaler" är libertarianer, och libertarianer är i grund och botten anarkister eller, som de gamla MUF:arna, höginkomsttagarbarnens skattegnäll-förening. I'm sorry, but I don't buy it.
Kanske blir jag då till slut väldigt ensam om min definition av liberalism, but so be it then. Jag definierar den som en slags tro på frihet, empiri och sunt förnuft, med direkta rötter ner till upplysningens revolutioner, i synnerhet den amerikanska. Dessa upplysningsliberaler kallade dock inte sig själva för liberaler, det applicerades på dem i efterhand. De trodde på frihet, de var liberaler. Av latinet liberalis: fri, generös.
Ingenting i denna definition av liberalism säger att det ENBART skulle handla om ekonomisk frihet eller ENBART frihet från staten, som de libertarianska "klassiska liberalerna" skulle vilja göra gällande. John Locke's devis i The Second Treatise of Government var: SALUS POPULI SUPREMA LEX ESTO: folkets välfärd skall vara högsta lag! How does that rhyme with getting rid of the welfare state to you? Särskilt om negativ inkomstskatt kastas ut genom fönstret som alternativ?
Men jag insåg förstås att jag inte passade in där klassmässigt bland alla som klagade på att deras pappor betalade för mycket i skatt. Jag hade ju inte ens en pappa som jag kände till, och jag kunde inte för mitt liv se hur höginkomsttagares besvär med att betala skatt (och avstå från vad?) kunde vara den viktigaste liberala frågan i vår tid.
Jag bekymrade mig mycket mer för att Sverige befann sig i någon slags intellektuell ekokammare som tagits över av kommunister och kristna som steg för steg plockade bort varenda frihet som fanns: bra TV-program som High Chaparall, krigsleksaker, WW2-plastmodeller, mellanöl, bondage-porr, och långt senare kom förstås sexköpslagen också, som jag reflexmässigt var emot. Under tiden har man också haft något av ett rekord i bidragsinvandring, som jag också var och är emot.
Eftersom mitt intresse för den amerikanska kulturen alltid var stark, så insåg jag förstås att i USA var ordet liberal också ett skällsord - men från höger. "Liberal" i USA tycks mig mer eller mindre synonymt med "sosse" i Sverige.
Men vad är då riktig liberalism, som varken är definierad av konservativa eller socialistiska ideologiska fiender? Som för att svara på den frågan dyker då begreppet "klassisk liberalism" upp, men även det är en återvändsgränd, för det visar sig att sk "klassiska liberaler" är libertarianer, och libertarianer är i grund och botten anarkister eller, som de gamla MUF:arna, höginkomsttagarbarnens skattegnäll-förening. I'm sorry, but I don't buy it.
Kanske blir jag då till slut väldigt ensam om min definition av liberalism, but so be it then. Jag definierar den som en slags tro på frihet, empiri och sunt förnuft, med direkta rötter ner till upplysningens revolutioner, i synnerhet den amerikanska. Dessa upplysningsliberaler kallade dock inte sig själva för liberaler, det applicerades på dem i efterhand. De trodde på frihet, de var liberaler. Av latinet liberalis: fri, generös.
Ingenting i denna definition av liberalism säger att det ENBART skulle handla om ekonomisk frihet eller ENBART frihet från staten, som de libertarianska "klassiska liberalerna" skulle vilja göra gällande. John Locke's devis i The Second Treatise of Government var: SALUS POPULI SUPREMA LEX ESTO: folkets välfärd skall vara högsta lag! How does that rhyme with getting rid of the welfare state to you? Särskilt om negativ inkomstskatt kastas ut genom fönstret som alternativ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)