Den svenska staten har en definition på konst i mervärdesskattelagen, och den följer EU:s definition.
Men det är inte denna definition man brukar tala högt om i debatten. Där är det snarare den sk institutionella konstteorins definition som gäller, enligt vilken det är konstens institutioner som bestämmer vad som är konst, och inget inherent i konstverket i sig. Denna radikala teori, som har gett oss sådant som kiss- och bajskonst, kom från USA 1969, och anammades inte helt oväntat av de svenska 68-marxisterna med hull & hår, och här verkar den fortfarande ha sitt främsta reservat.
På senare år har vi således sett konst som inneburit sönderslagning av spårvagn inför publik som inte upplysts om att detta var konst, framkallande av falsklarm genom utnyttjande av hjälpsamma människor som inte upplysts om att detta var konst, ätande av levande stereotypneger av minister, och givetvis den berömda skissen av Muhammed som rondellhund.
Många verkar tycka att sådant här är "roligt" (utom de som drabbas direkt eller indirekt), och dessutom en nödvändig del av yttrandefrihet. Och ja, yttrandefrihet är nödvändigt för politisk liberal demokrati. Det är framför allt nödvändigt att maktmissbruk och inte fullt så lyckade policies får kritiseras. Även religioner som gör politiska anspråk och sanningsmonopolanspråk måste få kritiseras fullt ut.
Men sådan kritik är dock inte lika med vettlöst hån. Den kanske mest kända Muhammed-teckningen i Jyllandposten visade en svartskäggig man med turban. Precis så som många sikher ser ut alltså. Ja just det, sådana som nyligen blev skjutna i USA i ytterligare en av dessa frekventa skjutningar. Men nu var det ju inte sikher JP ville kritisera, inte heller den sikhiska religionens eventuella politiska anspråk eller sanningsmonopolanspråk. Det var islam.
Och islam kan verkligen behöva en rejäl dos kritik, men då knappast i form av missriktade hånteckningar, som lätt kan tolkas som föreställande vem som helst med utländskt/avvikande utseende, utan en riktig kritik av vad som faktiskt står i dess heliga skrifter, och hur de faktiskt tolkas för att producera ett fenomen som radikal islamism, som framför allt är ett gissel för andra muslimer i den muslimska världen - där islamkritik är förbjuden.
Provokationskonst kan dock inte erbjuda denna kritik, den kan bara provocera för sakens egen skull (och sin egen PR:s skull), och den får inte ens kritiseras som andra former av bildmässiga framställningar, som säg porr. I Sverige brukar inte ens tidningar med barbystade kvinnor visas öppet i kiosker och mataffärer, och innehav av samtyckande vuxnas bondagefantasier i bild är förbjudet, om det är i kommersiell pappersform (tidningar), liksom givetvis allt som kan tolkas som barnporr, oavsett om det är skinny teens eller bara tecknat. Var sådana gränser bör gå bör kunna diskuteras, men säg ordet "konst" och det är slutet på diskussionen
Därför går det tydligen bra om någon i "konstens" namn högläser porrnoveller för en fångad publik av förskolebarn, eller visar en lolita med en pistol i munnen. But don't try this at home.
