Adam Smith skrev en berömd bok som hette Wealth of Nations som kom ut 1776. I huvudsak kokar den ner till att frihandel är ett win-win som gör alla nationer som engagerar sig i det rikare. Detta är möjligen fortfarande sant, under förutsättning att parterna är tillräckligt likvärdiga och spelar efter samma regler, så att det inte blir exploatering och nollsummespel av det istället.
Möjligen har som sagt nationernas totala välstånd ökat sedan kalla krigets dagar, när ungefär halva världen var kommunistisk, och därför inte särskilt engagerad i global free trade. Men något har ändå uppenbarligen gått fel, med permanent hög arbetslöshet, finanskriser, neddragningar i välfärdssystem och stater som är skuldsatta över öronen. De fattiga och en ökande andel av medelklassen blir bara fattigare och/eller måste jobba mer för mindre. Yngre har sämre framtidsutsikter än sina föräldrar. Så vart har vinsterna gått? Till det högsta bonusskiktet, och det är dessa man vill fortsätta sänka skatterna för från konservativt håll, då man tror att dessa då slutligen ska börja skapa nya gröna jobb o.dyl. istället för att t.ex. investera i guld.
Vad som behövs är uppenbarligen mer av progressiva skatter för att omfördela från de över-rika till övriga, och faktiskt investera i den gröna nya teknologin, som Kina gör. Detta kommer dock inte att lösa hela arbetslöshetsproblematiken, så vad som dessutom behövs är ett basalt grundtrygghetssystem kopplat till medborgarskapet, precis som rösträtten, för att säkra life, liberty and the pursuit of happiness.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar