mellanöl & medborgarlön

söndag 26 juni 2011

Who's your daddy?

Jag växte upp utan att veta ett smack om vem min far var. Men många sa att jag var lik min morbror när han var i min ålder, och så föddes en gnagande misstanke i mig, att jag kanske var resultatet av broder-syster-incest därute på skären?



När man inte vet, så kan man tro vad som helst. Och andra kan det också. Ett tag trodde jag t.o.m. att jag kanske var resultatet av en sån där jungfrufödelse. Som Jesus. Weird stuff. Jag försökte fråga min mor... "Har jag nån pappa?" Men hon bara snäste av mig med "alla har en pappa!" And that was it. Jag fick inget veta om min. Folk som heller inget visste utgick ifrån att min morbror var min far. Eller kanske att min far satt i fängelse? Ja, alla möjligheter är tänkbara när man inte vet. Men min mor tycktes anse att jag inte behövde veta något, att jag inte hade något sådant som en positiv rätt till att få veta det, eftersom hon jobbade och betalade hyran, och nu var det moderna tider, 1960-tal, så fäder behövdes inte.

Jag var tvungen att växa mig större innan jag kunde börja pressa henne på något slags svar, och jodå, då visste hon vem min far var, med namn och adress och allt, det var alltså inte så att han var okänd, vilket var en annan misstanke. Jahopp, det var det. Alla år av att inte veta hade alltså varit helt i onödan. Hon kunde ha berättat från början, och besparat mig en massa vånda och pina över saken.

Det är utifrån detta jag undrar hur kvinnor är funtade som tycker att det är okay att skaffa barn med någon anonym donator, som barnet inte ens har någon juridisk rätt att få veta vem det är. Jag undrar också hur dessa män är funtade som tycker att det är okay, kanske rent av en god gärning eller ett stordåd, att sätta barn till världen som de aldrig vill möta.

Men jag förmodar att de själva växte upp med både mamma och pappa, och aldrig behövde vara först in och sist ut på dagis heller.