Vem får kritisera provokationskonsten?

Den svenska staten har en definition på konst i mervärdesskattelagen, och den följer EU:s definition.

Men det är inte denna definition man brukar tala högt om i debatten. Där är det snarare den sk institutionella konstteorins definition som gäller, enligt vilken det är konstens institutioner som bestämmer vad som är konst, och inget inherent i konstverket i sig. Denna radikala teori, som har gett oss sådant som kiss- och bajskonst, kom från USA 1969, och anammades inte helt oväntat av de svenska 68-marxisterna med hull & hår, och här verkar den fortfarande ha sitt främsta reservat.

På senare år har vi således sett konst som inneburit sönderslagning av spårvagn inför publik som inte upplysts om att detta var konst, framkallande av falsklarm genom utnyttjande av hjälpsamma människor som inte upplysts om att detta var konst, ätande av levande stereotypneger av minister, och givetvis den berömda skissen av Muhammed som rondellhund.

Många verkar tycka att sådant här är "roligt" (utom de som drabbas direkt eller indirekt), och dessutom en nödvändig del av yttrandefrihet. Och ja, yttrandefrihet är nödvändigt för politisk liberal demokrati. Det är framför allt nödvändigt att maktmissbruk och inte fullt så lyckade policies får kritiseras. Även religioner som gör politiska anspråk och sanningsmonopolanspråk måste få kritiseras fullt ut.

Men sådan kritik är dock inte lika med vettlöst hån. Den kanske mest kända Muhammed-teckningen i Jyllandposten visade en svartskäggig man med turban. Precis så som många sikher ser ut alltså. Ja just det, sådana som nyligen blev skjutna i USA i ytterligare en av dessa frekventa skjutningar. Men nu var det ju inte sikher JP ville kritisera, inte heller den sikhiska religionens eventuella politiska anspråk eller sanningsmonopolanspråk. Det var islam.

Och islam kan verkligen behöva en rejäl dos kritik, men då knappast i form av missriktade hånteckningar, som lätt kan tolkas som föreställande vem som helst med utländskt/avvikande utseende, utan en riktig kritik av vad som faktiskt står i dess heliga skrifter, och hur de faktiskt tolkas för att producera ett fenomen som radikal islamism, som framför allt är ett gissel för andra muslimer i den muslimska världen - där islamkritik är förbjuden.

Provokationskonst kan dock inte erbjuda denna kritik, den kan bara provocera för sakens egen skull (och sin egen PR:s skull), och den får inte ens kritiseras som andra former av bildmässiga framställningar, som säg porr. I Sverige brukar inte ens tidningar med barbystade kvinnor visas öppet i kiosker och mataffärer, och innehav av samtyckande vuxnas bondagefantasier i bild är förbjudet, om det är i kommersiell pappersform (tidningar), liksom givetvis allt som kan tolkas som barnporr, oavsett om det är skinny teens eller bara tecknat. Var sådana gränser bör gå bör kunna diskuteras, men säg ordet "konst" och det är slutet på diskussionen

Därför går det tydligen bra om någon i "konstens" namn högläser porrnoveller för en fångad publik av förskolebarn, eller visar en lolita med en pistol i munnen. But don't try this at home.

Y-dna R1a

Enligt mitt testresultat från Oxford Ancestors har jag alltså y-dna-haplogruppen R1a. Varför tar man ett sådant test? En del av oss är väl mer nyfikna på sitt avlägsna ursprung än andra. För min del är nog detta förstärkt av att ha växt upp med noll information om vem min far var.

Testet säger dock inte specifikt vem ens far är, snarare vilket y-dna-kluster han måste befinna sig i (det kan alltså utesluta någon från ett annat kluster). Vad det visar är således var ens patrilinjära förfäder i rakt nedstigande led ner till förhistorisk tid mest sannolikt har kommit ifrån utifrån nuvarande distribution.

Det finns två huvudsakliga rutter för tidiga stenålderssapiens att komma in i Europa, en från Anatolien, och en från Centralasien. Europa har befolkats från bägge hållen. R-mutationen har mest sannolikt uppstått i Centralasien, då den är tvilling till Q-mutationen, som har dragit vidare österut till Amerika och även tagit några R(1?) med sig. Y-dna-haplogrupp Q är alltså vanligast bland Amerikas indianer, och R(1?) näst vanligast, med en koncentration i Nordöst (algonkiner). En annan tidig avläggare av R har dragit söderut och blivit R2 i Indien med omnejd.

R1 har etablerat sig i Europa redan före senaste istiden, och muterat till två nya grenar, R1a och R1b. Under istiden trängdes dessa grupper söderut mot varmare fickor och isolerades från varandra, med huvudsakligen R1b i väst (Spanien) och R1a i öst (Ukraina). När istiden tog slut för ca 10.000 år sedan vandrade dessa grupper norrut och möttes igen i Centraleuropa och södra Skandinavien. Fortfarande är dock Västeuropa betydligt högre på R1b och Östeuropa på R1a, medan Skandinavien har ungefär lika stor andel av bägge (20-30%). Den tredje stora y-haplogruppen som kom till Skandinavien samtidigt var I, som hade överlevt istiden på Balkan. Denna grupp hade tidigare kommit in från Anatolien.

Några tusen år senare skulle ytterligare några y-haplogrupper komma in i Sydöstra Europa från Anatolien och medföra jordbruket med domesticerade arter och allt. Och ytterligare några tusen år senare skulle R1a-grupper mellan Dniepr och Don, som anammat hela jordbrukspaketet, särskilt tamdjursdelen, börja sprida sitt språk åt alla håll och kanter, och det var detta språk som skulle utvecklas till de många indo-europeiska språken.

Keynesianism vs utbudspolitik

Från Wikipedia:

"Keynesian economics advocates a mixed economy — predominantly private sector, but with a significant role of government and public sector — and served as the economic model during the later part of the Great Depression, World War II, and the post-war economic expansion (1945–1973), though it lost some influence following the stagflation of the 1970s. The advent of the global financial crisis in 2007 has caused a resurgence in Keynesian thought.^"

"Supply-side economics developed during the 1970s in response to Keynesian economic policy, and in particular the failure of demand management to stabilize Western economies during the stagflation of the 1970s, in the wake of the oil crisis in 1973.^[6] It drew on a range of non-Keynesian economic thought, particularly the Chicago School and Neo-Classical School."

Keynesianismen var således den ekonomiska modellen i "väst" under det kalla kriget; i Sverige sammansmälte den med socialdemokratin. I USA myntades uttrycket  "we're all keynesians now"
av ingen mindre än Milton Friedman, och tillskrevs även Richard Nixon. Den enda egentliga opposition som fanns mot denna modell kom från kommunister, och kan sammanfattas i den här låten:

Staten och Kapitalet

"Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen..." osv. 

De mest högerinriktade som fanns på den här tiden var alltså Nixon och Friedman, och de accepterade ekonomisk keynesianism, även om de ville ha en förenklad fördelningsmodell med negativ inkomstskatt istället för en djungel av transfereringar, men det gick inte igenom.

Sedan kom Reagan och gjorde en massiv keynesiansk satsning på militär uppbyggnad för att knäcka Sovjetunionen i kapprustningen - och det lyckades. Plötsligt fanns inte Sovjetkommunismen längre som globalt hot. Då hände något mycket intressant. Den radikala kritiken mot allt vad "Staten och kapitalet i samma båt" heter började komma från höger. Och lika lite som de gamla kommunisterna ville dessa nyliberaler ha någon medborgarlön, de ville ha revolution, en marknadens revolution. Alla gamla lärdomar + sunt förnuft slängdes överbord i denna nya ideologiska yra, och så fick vi finanskalopsen.

Den filosofiska frågan kvarstår förstås. Vilket är viktigast för att stimulera ekonomin, utbud eller efterfrågan? Vill man ha en massmarknad, så är förmodligen efterfrågan viktigast, dvs det är viktigare att det finns många med någon köpkraft än få med extrem köpkraft, för att ge kundunderlag till civil industriell massproduktion alltså. M.a.o. Keynes hade rätt, men det betyder inte att man kan hoppa vidare till riktig socialism för det, som vissa socialdemokrater kanske hade tänkt sig.

Tillägg:

Jag vet inte vad "riktig" socialism innebär i praktiken, det verkar vara något utopiskt tillstånd, ungefär som den lyckliga anarko-kapitalismen som heller aldrig har funnits (såvida man inte definierar släktfejdernas Island och dagens Somalia som lyckliga) och aldrig verkar kunna finnas heller pga empiriska förhållanden såsom människans natur och jordens begränsade resurser.

Man kan dock observera att de självidentifierade socialistiska kommunistiska stater som faktiskt fanns i verkligheten också applicerade någon slags tro på utbudspolitik, typ: "om vi bestämmer att producera x antal traktorhjul, så kommer det automatiskt att uppstå en efterfrågan på x antal traktorhjul."

Det verkade inte fungera där heller, dock, trots att man hade en ganska heavy statsapparat för att tillförsäkra sig rättänkande, och inte behövde bry sig om någon liberal demokratiskit.

Världens sämsta lobby

Om det finns något sådant som en snuslobby, så måste den vara sämst i världen på att få politiskt gehör för sin produkt. Här har vi nämligen något som egentligen är en ren hälsoprodukt, som ett nikotinplåster för rökavvänjning och tandbakteriedödare i en och samma dosa. Och ändå ska det tydligen straffbeskattas lika mycket som RÖKTOBAK, som är dokumenterat ohälsosamt. Vad kan då bli effekten av detta? Eftersom riktigt snus bara tillverkas i Sverige går det inte att lösa överprisandet med insmuggling. Men det är precis vad som går med cigaretter. Risken är alltså uppenbar att man får en ÖKNING av den skadliga rökningen i Sverige genom skatteutpressningen på snus, då cigaretter alltid går att få tag i billigare i andra länder.

2011 - you will be remembered

De vanliga experterna satt som förstummade när de arabiska massorna gjorde revolution för demokrati snarare än för islamism, och den NATO-understödda befrielsen av Libyen gjorde det ännu svårare för de traditionella tyckarna i gammalmedia att veta vad de skulle tycka. Sedan fortsatte den global-nykapitalistiska modellen utan grundtrygghet att braka ihop ännu mer i diverse finanskollapser, och det var ännu en spik i kistan för etablerade positionerade tyckare. Det är knappast en sovjetisk kommuniststat som Occupy Wall Street-rörelsen eftersträvar, lika lite som det är någon islamiststat som den mobiltelefonförsedda medelklassungdomen i arabvärlden vill ha. Men kanske mer sunt förnuft och ansvar i politiken, helt enkelt, och kanske mer skatter på bonusgullgossarna, kanske t.o.m. keynesianism. I Sverige är dock det klassiska keynesianska partiet helt utslaget, tycks det. Svenska partier var aldrig bra i opposition.

Oh, and by the way, Obama got Usama, and will likely be reelected in 2012, since the GOP went over the radical cliff in a contest av stupidity.

Hur man fixar arbetslösheten - gör alla till civilingenjörer

Vi har länge vetat detta: humanister behövs inte, och inte okvalificerad arbetskraft heller. Den enda möjligheten för de yngre generationerna och de avlagda äldre att någonsin kunna få ett riktigt jobb är att bli civilingenjörer. 

http://www.e24.se/karriar/civilingenjorer-far-dromjobben-snabbt_3228581.e24#xtor=AD-500-[e24]-[3228581]-[box]-[aftonbladet]-[]-[]

Det är självfallet svårt för dem av oss som varken är tekniskt eller matematiskt sinnade att bli civilingenjörer, men allt är möjligt med tillgång till dator, internet, goda böcker och tid. Självfallet behöver man kunna 7-8 programmeringsspråk också, som man är flytande i, samt kinesiska. En kompletterande uppbackningsutbildning som läkare kan också vara bra att ha.

Hur ska då ALLA klara att uppnå dessa mål - för det måste ALLA göra, om arbetslösheten ska bli obefintlig? Ja, här får man ju börja tidigt alltså. Eftersom barnen redan är mobiliserade till allmän dagisplikt får man ju börja köra kinesiska, räkning och sönderplocking-hopsättning av tekniska saker redan där då. Det innebär en viss kostnad, förstås, men det är en ren investering för framtiden. När barnen sedan börjar första klass ska de redan ha grunderna, och sedan kan de börja plugga på riktigt, så att de efter 9 år är helt fullproppade med allt det senaste inom ingenjörsvetenskap, programmering och medicin, och kan börja jobba som ingenjörer/läkare redan vid 15-16. Gymnasier och de slöfocksinstitutioner som kallas universitet kan sedan helt läggas ner - i varje fall de som uppbär statligt stöd. Eftersom alla går ut nian med önskad utbildning kommer således arbetslösheten att försvinna, och alla blir höginkomsttagare.

Debt of Nations

Adam Smith skrev en berömd bok som hette Wealth of Nations som kom ut 1776. I huvudsak kokar den ner till att frihandel är ett win-win som gör alla nationer som engagerar sig i det rikare. Detta är möjligen fortfarande sant, under förutsättning att parterna är tillräckligt likvärdiga och spelar efter samma regler, så att det inte blir exploatering och nollsummespel av det istället.

Möjligen har som sagt nationernas totala välstånd ökat sedan kalla krigets dagar, när ungefär halva världen var kommunistisk, och därför inte särskilt engagerad i global free trade. Men något har ändå uppenbarligen gått fel, med permanent hög arbetslöshet, finanskriser, neddragningar i välfärdssystem och stater som är skuldsatta över öronen. De fattiga och en ökande andel av medelklassen blir bara fattigare och/eller måste jobba mer för mindre. Yngre har sämre framtidsutsikter än sina föräldrar. Så vart har vinsterna gått? Till det högsta bonusskiktet, och det är dessa man vill fortsätta sänka skatterna för från konservativt håll, då man tror att dessa då slutligen ska börja skapa nya gröna jobb o.dyl. istället för att t.ex. investera i guld.

Vad som behövs är uppenbarligen mer av progressiva skatter för att omfördela från de över-rika till övriga, och faktiskt investera i den gröna nya teknologin, som Kina gör. Detta kommer dock inte att lösa hela arbetslöshetsproblematiken, så vad som dessutom behövs är ett basalt grundtrygghetssystem kopplat till medborgarskapet, precis som rösträtten, för att säkra life, liberty and the pursuit of happiness.

Vad är då liberalism?

När jag växte upp i Sverige under kalla krigets senare skede var debatten kraftigt "vänstervriden", och liberalism definierades i det sammanhanget som "höger". Om man var liberal, så var man med i MUF, typ. Och det var jag.

Men jag insåg förstås att jag inte passade in där klassmässigt bland alla som klagade på att deras pappor betalade för mycket i skatt. Jag hade ju inte ens en pappa som jag kände till, och jag kunde inte för mitt liv se hur höginkomsttagares besvär med att betala skatt (och avstå från vad?) kunde vara den viktigaste liberala frågan i vår tid.

Jag bekymrade mig mycket mer för att Sverige befann sig i någon slags intellektuell ekokammare som tagits över av kommunister och kristna som steg för steg plockade bort varenda frihet som fanns: bra TV-program som High Chaparall, krigsleksaker, WW2-plastmodeller, mellanöl, bondage-porr, och långt senare kom förstås sexköpslagen också, som jag reflexmässigt var emot. Under tiden har man också haft något av ett rekord i bidragsinvandring, som jag också var och är emot.

Eftersom mitt intresse för den amerikanska kulturen alltid var stark, så insåg jag förstås att i USA var ordet liberal också ett skällsord - men från höger. "Liberal" i USA tycks mig mer eller mindre synonymt med "sosse" i Sverige.

Men vad är då riktig liberalism, som varken är definierad av konservativa eller socialistiska ideologiska fiender? Som för att svara på den frågan dyker då begreppet "klassisk liberalism" upp, men även det är en återvändsgränd, för det visar sig att sk "klassiska liberaler" är libertarianer, och libertarianer är i grund och botten anarkister eller, som de gamla MUF:arna, höginkomsttagarbarnens skattegnäll-förening. I'm sorry, but I don't buy it.

Kanske blir jag då till slut väldigt ensam om min definition av liberalism, but so be it then. Jag definierar den som en slags tro på frihet, empiri och sunt förnuft, med direkta rötter ner till upplysningens revolutioner, i synnerhet den amerikanska. Dessa upplysningsliberaler kallade dock inte sig själva för liberaler, det applicerades på dem i efterhand. De trodde på frihet, de var liberaler. Av latinet liberalis: fri, generös.
 
Ingenting i denna definition av liberalism säger att det ENBART skulle handla om ekonomisk frihet eller ENBART frihet från staten, som de libertarianska "klassiska liberalerna" skulle vilja göra gällande. John Locke's devis i The Second Treatise of Government var: SALUS POPULI SUPREMA LEX ESTO: folkets välfärd skall vara högsta lag! How does that rhyme with getting rid of the welfare state to you? Särskilt om negativ inkomstskatt kastas ut genom fönstret som alternativ?

Victoria Libertatis Libyae

Man kan bara gratulera det libyska folkets hjältemod och beslutsamhet till frihet; och den begränsade, men kanske inte helt oviktiga NATO-insatsen; och Obama, för att ha tagit rätt beslut igen.

Libertarianism och kristendom

I Sverige är libertarianer och kristna dödsfiender, men i USA har de en alltmer ohälsosam symbios, och med tanke på att Sverige är USA:s lydigaste delstat är det något man måste ta på allvar, ty detta kan när som helst bli realitet här också.

Vad har då libertarianism och kristendom gemensamt, egentligen? Först och främst att de hatar staten. För kristendomens del innebar det ursprungligen den romerska imperialistiska staten, som det fanns det goda skäl att hata, då den hade frångått sina ursprungliga republikanska principer, och blivit någon slags maktsadistisk show. De kristna hade således en slags naturlig allierad med alla som hade onda tankar om detta enorma romerska imperium, och de var många, samtidigt som detta onda imperium medgav dem kommunikation och relativ religionsfrihet.

Romarna var inte dumma i huvet, då hade inte kunnat köra sitt imperium så länge som de gjorde, men de förstod aldrig de kristna; de förstod inte absolutismen i deras övertygelse, för de hade själva byggt sitt enastående imperium pretty much på motsatsen, alltså pragmatism. De trodde att förföljelser skulle kväsa de kristna, som om dessa gjorde någon slags rationell lyckokalkyl över sitt öde på jorden, men det var precis vad de inte gjorde.

Hursomhelst, de romerska förföljelserna gav den icke-förutsedda konsekvensen att kristendomen bara fick en slags reklam som till slut gjorde den så stor att den blev statsreligion i det romerska imperiet. Men dess statshat slutar inte för det. Det bara börjar, och det är detta vi kallar Medeltiden, som huvudsakligen består i ett slags feodalsystem, där allting ägs av privata jordägare; det finns ingen res publica; ingen allmän sak: ingen stat. Och DETTA är kristendomens gyllene tid - och, får man alltmer misstänka, libertarianismens.

Tillägg: Det fanns givetvis stater på medeltiden, men dessa var den högste feodalherrens, kungens privata egendom, och liksom privat egendom gick den i arv. Kungen förlänade i sin tur gods som privat egendom till sina underordnade feodalherrar, som lät dessa gå i arv till sina söner osv. Det fanns således inget förvärv av land i lockeansk mening, genom eget arbete på detta land. De som arbetade var bestämda av Gud att göra så, och deras barn likaså, utan att försöka förbättra sin situation genom att själva bli privatägare av produktionsmedlen.  

Tillägg2: Kristendomens färg är svart. Den ska påminna oss om Döden, som leder till något ljuvligare för de kristna, och Helvete för resten. Anarkismens färg är också svart, och libertarianismen är alltid i sin yttersta logik anarkism.

Tillägg3: Anledningen till att romarna förföljde de kristna trots att de var religionstoleranta var alltså att de kristna vägrade att formellt visa något tecken på vördnad inför de romerska statsgudarna, vilket romarna såg som en form av uppvigling. Kristna som gick med på att visa någon formell vördnad för de romerska statsgudarna förföljdes inte, men blev å andra sidan betraktade som överlöpare av dem som betraktade sig själva som "riktiga kristna".

Tillägg4: Den kristkonservative mordgalningen i Norge tycks på ett kusligt sätt bekräfta vad jag redan har sagt om faran av att underskatta fusionen av kristendom och libertarianism bland nutida förvirrade radikaler, en tendens som vi har sett länge i USA, och som nu uppenbarligen hade hittat till Norge.

Och nu blir det reklam...

Alkoholreklam.

Jobba mer, konsumera mer, tjäna mindre

Det är något jag inte får att gå ihop rent logiskt i dagens libertarianism-konservatism. Alltså alla måste jobba mer och konsumera mer för att rädda jobben som ändå försvinner till Kina som i en gigantisk dammsugare, och varför gör de det? Därför att de har lägre löner, mycket lägre löner, och inget demokratitjafs, och inga fackföreningar, och absolut ingen välfärdsstat med skyddsnät och sånt, som gör folk lata. Alltså måste vi avskaffa välfärdsstaten och sänka lönerna - för massorna, inte för bonustopparna förstås - för att kunna konkurrera med Kina. Men vänta nu, om massorna får genomsnittligt mindre köpkraft trots att de måste jobba mer med jobb som inte finns, hur ska de då kunna konsumera mer? De har ju då varken tid eller pengar, men sitter fast i typ fas 3. It just doesn't make sense. 

Who's your daddy?

Jag växte upp utan att veta ett smack om vem min far var. Men många sa att jag var lik min morbror när han var i min ålder, och så föddes en gnagande misstanke i mig, att jag kanske var resultatet av broder-syster-incest därute på skären?

När man inte vet, så kan man tro vad som helst. Och andra kan det också. Ett tag trodde jag t.o.m. att jag kanske var resultatet av en sån där jungfrufödelse. Som Jesus. Weird stuff. Jag försökte fråga min mor... "Har jag nån pappa?" Men hon bara snäste av mig med "alla har en pappa!" And that was it. Jag fick inget veta om min. Folk som heller inget visste utgick ifrån att min morbror var min far. Eller kanske att min far satt i fängelse? Ja, alla möjligheter är tänkbara när man inte vet. Men min mor tycktes anse att jag inte behövde veta något, att jag inte hade något sådant som en positiv rätt till att få veta det, eftersom hon jobbade och betalade hyran, och nu var det moderna tider, 1960-tal, så fäder behövdes inte.

Jag var tvungen att växa mig större innan jag kunde börja pressa henne på något slags svar, och jodå, då visste hon vem min far var, med namn och adress och allt, det var alltså inte så att han var okänd, vilket var en annan misstanke. Jahopp, det var det. Alla år av att inte veta hade alltså varit helt i onödan. Hon kunde ha berättat från början, och besparat mig en massa vånda och pina över saken.

Det är utifrån detta jag undrar hur kvinnor är funtade som tycker att det är okay att skaffa barn med någon anonym donator, som barnet inte ens har någon juridisk rätt att få veta vem det är. Jag undrar också hur dessa män är funtade som tycker att det är okay, kanske rent av en god gärning eller ett stordåd, att sätta barn till världen som de aldrig vill möta.

Men jag förmodar att de själva växte upp med både mamma och pappa, och aldrig behövde vara först in och sist ut på dagis heller.

Politik och Marknad

Det finns en tendens hos vissa radikaler att uppställa en dikotomi mellan politik och marknad, och sträva mot ett ideal av enbart politik eller enbart marknad. Vi kan kan kalla dessa ideal, som sällan uppnås, men som inte desto mindre kräver offer på vägen, för kommunism respektive libertarianism. Att libertarianismen faktiskt kräver offer har jag förstått av att lyssna på den nutida amerikanska politiska debatten, där radikalerna är libertarianer som vill ha mindre och mindre "government" på ett spegelvänt sätt till kommunistiska radikaler i Sverige på 1970-talet som ville ha mer och mer "government". I bägge fallen avskyr man den social-liberala idén om ett samhällskontrakt där "staten och kapitalet sitter i samma båt". Man vill att "allt ska vara marknad" eller att "allt ska vara politik". Kort sagt, idiotiskt. Vad som händer nu i USA är att trygghetssystemen slaktas samtidigt som lönerna sjunker och arbetslösheten fortsätter att vara hög, och i detta läge ska man "spara till sin ålderdom". Vänstern skyller gärna allt detta på Milton Friedman, men någon medborgarlön a la Milton Friedman är uteslutet att ens nämna. Det tar emot att rösta på dem, men eftersom högern kapades av radikala idioter måste man helt enkelt gå tillbaka till sossemodellen, för att inte hamna i det amerikanska träsket.   

Nykterhetspolitikens kostnader i mänskligt lidande

Nykterhetspolitiken i Sverige bygger på idén om totalkonsumtionen. I praktiken innebär detta att det är och ska vara svårt att legalt komma åt alkohol för en stor andel myndiga vuxna skattebetalare, nämligen de som är gamla, rörelsehindrande och/eller bor i glesbygd  långt ifrån närmaste systembolag och utan bil. Den som inte ofrivilligt vill bli en del av den politiskt nedpressade låga totalkonsumtionen måste således förbereda sin ålderdom eller eventuella rörelsehinder/fattigdom genom att införskaffa medel för egentillverkning, annars tvingas man, som så många, tillbringa sina sista år i nyktert lidande för att tillfredsställa Maria Larsson m.fl. Någon liberal förskrivning av smärtstillande medel ("knark") lär man nämligen inte få från det hållet heller.

USA 1 - Evil Forces 0

Så hände det då, det som borde ha hänt för tio år sedan, en fokusering på det viktigaste målet i kriget mot terrorn efter 9-11, och sedan utdelning. Mörkerkrafterna kommer säkert att försöka hävda att detta bara var ett turskott från Obama, eller det gamla vanliga, en konspiration av något slag. Men jag skulle förstås hävda att det snarare visar på att det faktiskt gör en skillnad om man baserar sin politik på sunt förnuft och goda råd, eller om man baserar den på gutfeeling och nuttiness, som alltmer verkar vara det konservativa alternativet.

demokratins utvecklingsordnung

Återigen känner jag mig förbluffad av bloggaren zhi-hu-zhe-ye-s förment liberala filosofi, som utan att kalla detta för den marxistiska historiematerialism det är, ser

"Kinas diktatur som ett nödvändigt förstadium till demokrati; även det är en empirisk utsaga, nämligen att demokrati som ideal inte praktiskt kan realiseras hur som helst, utan måste följa en viss utvecklingsordning."

Jag har ingen lust att kommentera hos zhi-hu-zhe-ye, eftersom han då, enligt sin egen "liberala" filosofi kommer att bortse från innehållet i argumenten och istället fokusera på vilka tider jag är vaken o.dyl. freakiga  personintresseorienteringar, men jag undrar verkligen var empirin är för denna typ av påståenden.

Alltså, varför blev Atén demokratiskt på 300-talet f.Kr., men inte Sparta? Hur var utvecklingsordningen där, rent empiriskt alltså? Hade det verkligen inget att göra med vad folk VILLE HA, och hur eliterna valde att svara mot det?

Likadant med dagens demokratiuppror i arabvärlden, var är utvecklingsordningen i det? Är det inte bara en naturlig sak att folk vill slippa psykopatiskt maktmissbruk och rättsosäkerhet med godtyckliga arresteringar o.dyl.? Det är ju precis det som liberal demokrati i grunden handlar om, och alltid har handlat om, vilket vi vet från antikens författare: håll galningarna borta från makten!

Så enkelt är det. All icke-demokrati innebär inte styre av galningar, men risken för det är betydligt högre utan en folklig feedback, consent of the governed, sveär egho konong at taka ok sva vräkä. 

Bygg inte kärnkraftsverk där man vet att risken för kraftiga jordbävningar och tsunamis är hög

Dogmatisk renlärighet må vara önskvärd inom religionen, och kreativ galenskap må vara önskvärd inom konst, spetsforskning m.m., men inom politiken är alltid sunt förnuft bäst. Kärnkraft ÄR bra, vill jag hävda, men ENBART om den används med ett stort mått av gott omdöme. I fallet Japan verkar inte så vara fallet. Har man inte räknat med att en kraftig jordbävning, som man vet kan hända, också kan orsaka en kraftig tsunami, så har man missat något, som man inte borde ha missat. 

Bombliberalism, ja tack

Apropå detta och detta, så kan man ju undra var alla opinionsbildare som brukar tjata om bombliberalism är i denna fråga. Ska USA/NATO bomba, eller ska Khadaffi - och därefter alla andra regimer som hatar demokrati - få vinna?

Tyvärr, i varje  fall ur det libyska folkets synvinkel, ser det ut som att USA absolut inte vill engagera sig i det här, och detta av följande ideologiska skäl: (1) vänster-backlashen mot Bush-politiken, i synnerhet Irak-invasionen, som förde Obama till makten, och (2) den libertariansk-konservativa knäppgöksrörelsen som numera har tagit över hela oppositionen mot Obama, och som i princip förespråkar en nedstängning av hela den federala staten (eftersom skatt är stöld).   

Positiva och negativa rättigheter, I don't think so

Däremot skulle jag säga att rättigheter ofta har både positiva och negativa aspekter. Rösträtt t.ex. har den positiva aspekten att man har laglig rätt till något, nämligen att rösta, och förhoppningsvis då även att därmed kunna påverka den förda politiken, men samma rösträtt har också den negativa aspekten att man har en laglig rätt att slippa rösta, om man inte har lust, eller inte tror på processen (utom i några länder där rösträtt också är röstplikt). Även yttrandefriheten har sina positiva och negativa aspekter. Man har rätt att yttra sig och ta del av andras yttranden, men man har också rätt att låta bli, att hålla käften och att säga nej tack till reklam i brevlådan. Därför kan inte yttrandefriheten vara absolut i vare sig positiv eller negativ mening. Den måste alltid vara en balans. Den som vill ha porr kan få det, men den som vill slippa det måste kunna få slippa det också, annars är det lätt hänt att den enes yttrandefrihet blir den andres påprackning.

Libertarianer definierar ofta sig själva i termer av att vara för negativa rättigheter och mot positiva. De anser att den moderna välfärsstaten står för positiva rättigheter, medan den klassiskt liberala nattväktarstaten står för negativa. Problemet är bara att den klassiskt liberala nattväktarstaten aldrig har funnits, och att den filosofiska distinktionen mellan positiva och negativa rättigheter är så sen som från 1958 (Isaiah Berlin), och alltså inte fanns hos några upplysningsliberala filosofer öht. Det är således en helt och hållet modern distinktion, huvudsakligen anammad av libertarianer - och socialister, som köper samma typ av resonemang, men tvärtom (de är för positiva rättigheter, och mot negativa).

I bägge fallen tycks man alltså till varje pris vilja undvika den nödvändiga balanseringen, som verkligheten kräver, och det är detta ständiga krig mot verkligheten som gör libertarianismen mer lik socialismen än liberalismen. Det är radikalism, utopism och absolutism, där kartan alltid trumfar terrängen, och galenskapen trumfar det sunda förnuftet.

Rättigheterna till liv och frihet, som nämns av både John Locke och Declaration of Independence, och som därför med säkerhet kan sägas vara genuint klassiskt liberala rättigheter, har givetvis också både positiva och negativa aspekter. Om en nyfödd bäbis har rätt till liv, så måste det nämligen innebära något mer än enbart en negativ rätt att slippa bli dödad av någon annan, det måste också innebära en positiv rätt till livsuppehållande saker från andra, såsom mat. I hur stor utsträckning vuxna har rätt att kräva livsuppehållande saker från andra kan givetvis diskuteras, men att helt stänga ner alla positiva aspekter av rättigheter får orimliga konsekvenser i en värld där bara alltför många saknar gratis tillgång till naturresurser att försörja sig själva från.