mellanöl & medborgarlön

onsdag 4 juli 2012

Y-dna R1a

Enligt mitt testresultat från Oxford Ancestors har jag alltså y-dna-haplogruppen R1a. Varför tar man ett sådant test? En del av oss är väl mer nyfikna på sitt avlägsna ursprung än andra. För min del är nog detta förstärkt av att ha växt upp med noll information om vem min far var.

Testet säger dock inte specifikt vem ens far är, snarare vilket y-dna-kluster han måste befinna sig i (det kan alltså utesluta någon från ett annat kluster). Vad det visar är således var ens patrilinjära förfäder i rakt nedstigande led ner till förhistorisk tid mest sannolikt har kommit ifrån utifrån nuvarande distribution.

Det finns två huvudsakliga rutter för tidiga stenålderssapiens att komma in i Europa, en från Anatolien, och en från Centralasien. Europa har befolkats från bägge hållen. R-mutationen har mest sannolikt uppstått i Centralasien, då den är tvilling till Q-mutationen, som har dragit vidare österut till Amerika och även tagit några R(1?) med sig. Y-dna-haplogrupp Q är alltså vanligast bland Amerikas indianer, och R(1?) näst vanligast, med en koncentration i Nordöst (algonkiner). En annan tidig avläggare av R har dragit söderut och blivit R2 i Indien med omnejd.

R1 har etablerat sig i Europa redan före senaste istiden, och muterat till två nya grenar, R1a och R1b. Under istiden trängdes dessa grupper söderut mot varmare fickor och isolerades från varandra, med huvudsakligen R1b i väst (Spanien) och R1a i öst (Ukraina). När istiden tog slut för ca 10.000 år sedan vandrade dessa grupper norrut och möttes igen i Centraleuropa och södra Skandinavien. Fortfarande är dock Västeuropa betydligt högre på R1b och Östeuropa på R1a, medan Skandinavien har ungefär lika stor andel av bägge (20-30%). Den tredje stora y-haplogruppen som kom till Skandinavien samtidigt var I, som hade överlevt istiden på Balkan. Denna grupp hade tidigare kommit in från Anatolien.

Några tusen år senare skulle ytterligare några y-haplogrupper komma in i Sydöstra Europa från Anatolien och medföra jordbruket med domesticerade arter och allt. Och ytterligare några tusen år senare skulle R1a-grupper mellan Dniepr och Don, som anammat hela jordbrukspaketet, särskilt tamdjursdelen, börja sprida sitt språk åt alla håll och kanter, och det var detta språk som skulle utvecklas till de många indo-europeiska språken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar